ROADTRIP: dag 25

Inte mycket till roadtrip idag kanske eftersom bilen skulle lämnas in klockan sju på morgonen vid Dallas Forth Worth-flygplats. Vi skämdes en aning över hur skitig vår ljusgrå Jeep var, men va fan, så går det när man väljer scenic routes och fastnar i sanden i Corpus Christi.

Fredrik och Göran fick lite problem med deras konstiga bokstäver i passet när vi skulle checka in. Bruttan i kontrollen verkade aldrig stött på utländska bokstäver, Hon kallade på sin supervisor som var lite mer van. Annica ångrade att hon ändå inte hade shoppat mer eftersom det inte hade varit några problem med vikten. Cowboystövlarna, fan!

Trist flygplats. Köpte Starbuckskaffe, Dunkin' Donut-bagel och spenderade tiden i souvenirbutiker och framför läskedrycksapparater. Annica och Göran saknade en quarter var i samlingen och stod och matade in mynt, tryckte på växel och höll tummarna. Göran scored. Fick sin sista, Virgin Islands. Annica fick moloket acceptera att hon får åka hem med ofullständig samling. Jävla Guam.

På planet visades The Proposal med Sandra Bullock. Bara Annica som slösade bort sin tid med att se den. Fick cheeseburger och sallad till mellanmål. Landade i Newark, tog monorailen åt andra hållet den här gången, checkade in och inser att Newark-flygplatsen var ännu tråkigare! En enda tax-free butik med ett väldigt snålt utbud. Inte ens en läskautomat fanns där. Helt kört för Annica och hennes quarters med andra ord.

Flygresan gick smärtfritt. Sämre filmer till Europa än till USA dock. Vi alla tre såg Wall Street. Fredrik kollade på Alice i underlandet men Annica somnade. Bra mat, bra service på SAS. Landade ca halv sju på torsdagmorgonen på Arlanda. Klockan var då vid midnatt för oss Texasresenärer. Bara att invänta jetlaggen.

Skönt att vara hemma. Och samtidigt extremt deppigt. Hejdå USA!



Hela roadtrippen Chicago-Dallas (dock ej så detaljerad):


Visa större karta



samt Annica och Hasses busstripp till D.C. och tågtripp till Chicago:


Visa större karta

ROADTRIP: dag 24

Amerikanska pannkakor med pecan och lönnsirap till frukost på Heritage Inn. Antingen med grå korvar eller bananskivor till. Därefter packa och tyvärr lämna Denton. Styrde stegen mot Paris, Texas nordöst för att ta profilbilder vid vägskylten. Åt lunch på Subway och sedan iväg för att spana in det lokala Eiffeltornet. Fredrik fick väginstruktioner av ett krackhuvud på lunchstället som funkade hyfsat. Sött litet torn. Med cowboyhatt! Värt.

Sedan vidare ned mot Dallas via Caddo National Grasslands. Inte de tumbleweedlandskap vi sett fram emot med ändå lite häftigt.



I Dallas fortsatte gravjakten. Bonnie Parker låg på Crown Hill Memorial. Clyde Barrows grav kom vi dock inte fram till. Han låg på Western Heights Cemetery som inte var öppen för allmänheten. "No trespassing. No loitering. Violaters will be prosecuted." Fan.



Istället åkte vi in och JFK:ade vi vid Dealey Plaza. Spanade in Texas School Book Depository och the Grassy Knoll. Turistvänligt med kryss utritade på vägen där de olika skotten träffade killen.


the grassy knoll


Här åkte motorcaden, Texas Book Depository är huset bakom trädet till vänster


"Allegedly"

Dallas kanske hade mer att erbjuda men vi prioriterade motell. Hittade ett nära Dallas Fort Worth-flygplatsen där vi skulle flyga från dagen efter. Super 8 Motell. Kollade in rummet lite snabbt och sen iväg för att käka.



Blev pizza på Vito's sista dagen. Beställde in varsin small. Servitören verkade lite förvånad och sa "Oh, you guys must be really hungry, huh?". Vi förstod varför när vi fick in varsin jättetjock fjortontumspizza. Blev ett par slicar över för oss alla. Fick även i oss varsin öl (Fredrik två såklart), tisdagsölstraditionen till ära. Göran körde givetvis tillbaka till motellet som är brukligt efter några öl i det här landet. Han höll just på att berätta hur en öl faktiskt inte påverkade någonting när han råkade köra över en refug.

Packade ur bilen och fixade allt inför morgondagen. Göran fick ett meddelande från McKenzie som undrade om vi skulle hitta på nåt sista kvällen i Denton. Fan, hade varit skoj. Annica fick ett skrattanfall när hon höll i några tjugolappar för första gången på två månader. Jämför med dollarsedlarna kändes de som monopolpengar.

Somnade runt tolv efter att ha satt i oss ett sista sexpack Bud framför Frasier.

ROADTRIP: dag 23

Blev ju rätt sent igår så endast Fredrik lyckades ta sig ned till frukosten klockan nio. När Annica och Göran steg upp knatade de till Ruby's Diner för brunch. Bakad potatis för Annicas del och burgare och huvudvärkstabletter till Göran. Gick in i 2nd Street och kollade vintageavdelningen men den var inte mycket att hurra för. Downtown Mini Mall var desto skojigare. Denton känns som en bra stad för lajvare. Riddarhjälmar och svärd blandat med bric-a-bracs. Väldigt konstig blandning på pryttlar. Till och med en svensk första-hjälpen-väska fanns där. Annica hittade en klänning bland annat. En liten kille vid disken sken upp när morsan köpte honom ett leksaksmaskingevär. "Klart grabben ska ha ett gevär", som Göran sa. Därefter hem till Magnolia och Fredrik igen. Det är för varmt att vara utomhus och då är det ändå bara trettiofem grader. Det blir ju över fyrtio här typ i augusti.





Göran var rätt sliten så vi såsade på rummet. Läste, vilade. Flera timmar senare masar vi oss iväg till Mr Chopsticks på Scripture Street för asiatiskt. God mat. Stora portioner. Hem för att lämna bilen och sedan vidare till Dan's. McKenzie och flickvän skulle eventuellt dyka upp efter bion.



Det var i det närmaste tomt på Dan's när vi kom strax före nio. Började alla fnissa som skolflickor när vi skulle ut på pation och såg en gris stå där. En snubbe i cowboyhatt hade med sig sin stora "mini"-gris på krogen. Göran blev oerhört lycklig när han äntligen fick sätta den där repliken vi alla drömmer om - "I like your pig, man." En tjomme på uteserveringen hörde oss snacka om grisen och frågade om det var svenska vi pratade och om vi ville ha öl? Vi hade precis beställt in egna så vi tackade nej men bjöd Tyson, som han hette, att slå sig ned. Han var svenskofil. Rolig kille. Vi sa att vi skulle till Paris, Texas för att plåta gatuskylten varpå han säger: "Cool, nice to meet people who's got their priorities right".

Även ikväll spelade tre band. Maribelle från Chicago (inget att lägga på minnet, knaspettrar som vägrade göra något så när traditionellt uppbyggda låtar), John Wesley Coleman - bra powerpop från Austin - och Sonny & the Sunsets från Californien. Schysst San Fransisco-sound. Synd bara att killarna hade shorts på scenen. Wes, sångaren från andra bandet, var full som en alika och sprang upp på scen och "hjälpte" sina tourkompisar med jämna mellanrum.






Gick vidare till Andy's. Aha, det var där hela stan hängde! Barägaren slängde ur sig ett "oh, the Swedes are back" när vi klev in. Sprang på Sarah, Staci och Kelly som vi träffade dagen innan. Trevliga brudar. Småsnackade om att efterfesta men lyckligtvis hade ingen av dem sprit hemma och gräs lät inte så där jättelockande.

Hemma halv tre. Bra avslut på älskade lilla Denton.

ROADTRIP: dag 22

Såg på morgonen att Paul hade skrivit och undrade om vi kanske ville ses medan vi var i Denton. Jäkligt trevlig kille. Belgiska våfflor till frukost och sen bilen upp till torget för att kolla in stan i dagsljus. Köpte varsin glass på Beth Marie's Old Fashioned Ice Cream och sen satte vi oss på en gräsmatta och mös lite. Varmt, men uthärdligt i skuggan. Kollade in Recycled Books, Records and CD's som visade sig ha ett fantastiskt utbud av skivor, böcker och seriealbum. Synd att våra väskor är nära bristningsgränsen.



Såg en second handbutik, men den var tyvärr stängd (antagligen på grund av innehavarna sett Midlake dagen innan och fortfarande var bakis). En snabb titt i en serietidningsaffär hann vi med också även om Annica hade velat haft en uttråkad-flickvänbänk att sitta på.



Efter torget tog vi en snabb tur till närmsta Wal-Mart där Fredrik köpte ett större handbagage. Sedan åkte vi norrut på småvägarna upp till Robert Ray Lake. Horse country däruppe med massor av idylliska hästrancher.

Bilen hem och sen segade vi bara i några timmar vilket var välbehövligt. Messade lite med Paul och kom fram till att käka middag tillsammans på Mazatlan Restaurant. Stack dit till halv sju och slog oss ned i ett bås. Paul dök upp nån minut senare. Trevlig middag och gott mexikanskt käk. Kändes dock lite som om vi intervjuade killen. Han var också lite seg sen gårdagen så vi gjorde upp om att ta en paus och sen ses senare på kvällen på Dan's Silverleaf.

Vi skippade pausen. Stack bara hem och lämnade bilen på hotellet innan vi knäade in till stan. Väldigt varm kväll. Säkert trettio grader. Startade med några rundor på Hooligans. Några snubbar kastade dart bredvid oss. De var ganska kassa och Annica oroade sig för att få en pil i pannan. En av dem trodde att vi lärt oss svenska bara för att kunna prata hemligt med varandra.

Tog Hickory Street ned till Industrial där Dan's låg. Skönt ställe, med en liten liveact på scenen. Paul dök upp med sin jonne och vi satte oss på pation och snackade. Denton är en rätt liten stad där alla verkar känna alla så snart var vi ett litet gäng. McKenzie, trummisen i Midlake, dök också upp. Paul hade bjudit oss på restaurangen så vi stod för drinkarna.

Drog vidare från Dan's till Andy's Bar som kändes lite som en svartklubb med en skum trappa ned till lokalen. Paul var dock tvungen att kalla det för en kväll, men McKenzie blev vår nya ciceron.

Träffade flera trevliga människor på Andy's. Annica pratade Bill Callahan med Scott. Hans flickvän Ericka tipsade oss om att vi kan smyga nedför trappan på vår bed & breakfast och sno en vinare från den italienska restaurangen under oss som hon jobbar på. Tål att tänkas på. När Andy´s stängde bjöd McKenzie med oss hem på efterfest. Han och hans förhoppningsvis blivande fru hade en jättefin lägenhet nära torget och två störtsköna hundar. Många starka drinkar och underbart sällskap. Bloggvärdig kväll som vi hipsters brukar säga.

ROADTRIP: dag 21

Lämnade Charlie's mysiga stuga, klappade den vänskapliga katten adjö och drog till Thundercloud Subs för frukost. Himla fina mackor. Därefter kollade vi en en alternativ rutt till Denton, Texas.

Tog trettiofemman upp till Waco och sen småvägar västerut. Mycket vackert landskap med sjöar och kullar och massor med cirklande örnar. Efter sightseeingen på landet hoppade vi tillbaka på en Interstate och drog upp till Denton via Forth Worth.



Paul Alexander från Midlake som vi träffade i New York hade tipsat oss om ett schysst bed & breakfast på Locust Street inte alltför långt bort från the Courthouse Square. Heritage Inns hette det och visade sig vara hur mysigt som helst! Lite mer pricey såklart, men va fan. Och Annica skulle bli glad om hon slapp bli biten av vägglöss i fortsättningen. Värdparet John och Donna var väldigt trevliga. Vi fick en välkomstmuffin och blev lovade belgian waffles till söndagsbrunch. Rummen i Magnolia House var jättefina, tänk engelska b&bs med öppen spis, spetsgardiner och en Murphy bed.





Knatade ned till the Greenhouse på Locust för middag. Donna hade sagt att deras sweet potato fries var the BEST, så det ville man ju testa. Fredrik och Göran åt Angus beef-burgare till. (Vinnaren av hamburgare hittills för Görans del.) Annica beställde in en grillad ciabattamacka med potatismos. Fuzzy Navel-drinkarna kostade bara två dollar så det var vi ju också tvungen att testa. Hemskt goda, ananassmak. Såg förresten en av gitarristerna i Midlake på restaurangen.

Efter maten promenerade vi upp till Courthouse Square och såg bland annat några flummare sitta och lira afrikanska trummor på en gräsmatta. Hatar ju givetvis afrikanska trummor eftersom det är så mycket lägre form av musik än vi har i väst, men ändå, stan verkade riktigt skön.

Gick sedan ned till Hailey's där just Midlake skulle spela. Med viss övertalning lyckades Göran och Annica få med Fredrik. Vadå sett dem igår, nu är vi ju i deras hemstad! Avslutningsspelning i deras hemstad! Kön var dock lång och vi började misströsta om vi skulle få biljetter. Borde kanske gå ned till Dan's och se Givers istället. Vi väntade en stund, kön blev ännu längre bakom oss och både folk med biljett som utan stod i samma så helt kört var det ju inte. Väntade kanske fyrtio minuter innan vi kom in. Paul Alexander kom förbi och sa hej innan han blev blindsided av en polare. Hann dock byta några meningar innan John Grant började. Väldigt bra spelning idag också! Göran blev ännu mer övertygad och köpte skivan efteråt.

Midlake - vad ska man säga? Fantastiskt! Det talar för sig själv om man går och ser ett band två dagar i rad. Finaste ögonblicket var dock åsynen av den ena gitarristens barn vid scenkanten. Lillkillen high-fivade sin pappa plus flöjtisten när de klev av scenen. Åh vad fint! När bandet kom ut för extra nummer håller lillkillen upp pekfingret i luften ungefär som att han sa: Bara en låt till pappa! Efter spelningen försökte han hjälpa farsan sin med att lyfta förstärkare. Väldigt söt unge! Dottern låg och sov på scenkanten och lät sig inte störas av att det var en livekonsert en meter ifrån henne.

Hailey's stängde två och det gjorde tydligen resten av stan också så det var bara att knata hem.

ROADTRIP:dag 20

Startade dagen med brunch på Bouldin's Creek, schysst veggocafé på Elisabeth. Kool Summer Sammich med asiatisk coleslaw var grejer tyckte Annica. Göran tog en likadan fast med chips & salsa. Fredrik beställde in en sallad och en smoothie. Vi passade på att sitta på uteserveringen eftersom det faktiskt var möjligt. Riktigt behaglig tjugofemgradersvärme.

Tog sedan bilen in till stan för att turista. Spanade in Stevie Ray Vaughan-statyn vid flodkanten och sedan State Capitol som visade sig var rosa i dagsljus och några fötter högre än Capitolium i D.C. Och plötsligt var det alldeles för varmt för att orka vara utomhus.



Åkte upp till en utsiktsplats i rikemanskvarteren. Vaaaaaaaarmt men väldigt vackra vyer över bland annat Lake Austin. In i den luftkonditionerade bilen igen och vidare mot Zilker Park och botaniska trädgården. Köpte vatten och tog en halvt varv bland växterna. Blev helt slut av värmen. Åkte tillbaka till vår sida av floden där Annica och Göran beställde varsin kaffe av en dövstum tjej och coolade av sig det svala caféet medan Fredrik sprang iväg och köpte färska persikor. Annica gick därefter hem till stugan medan grabbarna åkte för att hämta sin kemtvätt. Chillade en stund i stugan. Onödigt att duscha dock, blev lika jävligt efteråt.



Promenerade längs South Congress för att hitta ett texmex-ställe. Zack i Oxford sa ju att Austin gör grymt mexicokäk. Och Annica ville slippa få frågan: "You mean like cheese?" när hon undrar om det finns något vegetariskt på menyn. Fick gå en rejäl sträcka innan vi hittade Güero's. Poppis ställe men kön gick fort. Skönt med AC. "Stäng dörren, det drar varmt!" som Göran uttryckte det. Denna gång behövde vi dock inte frysa i restarangen som annars är luftkonditioneringens baksida. Annica åt spenat och svamp-enchilada. Göran och Fredrik beställde in en No1 Dinner. Fredrik vågade sig på tamales igen trots den mindre njutbara upplevelsen i Memphis. Båda två kom fram till att de klarar sig utan tamales i fortsättningen.



En taxi gick inte att hitta på South Congress så vi fick till Annicas förtjusning promenera. Folk stod som vanligt på bron och väntade på fladdermössen vid solnedgång. Vi hann tyvärr inte stanna då vi återigen hade konsertbiljetter. Vi sa just att ställena i stan borde senarelägga sina spelningar så de passar bättre in med fladdermössens schema.

John Grant hade redan börjat när vi nådde Antone's på Lavaca och femte. Som tur var hade han inte hunnit spela Sigourney Weaver eller Queen of Denmark. Riktigt bra, även denna gång.

Och Midlake sen! Förbannat bra som vanligt. Riktigt jävla lysande. Och vackert så det förslår. Bra publik i Austin också, bandet verkade stormtrivas. Annica tycker nästan att de blir snäppet bättre för varje spelning. Svårt att inte älska skogshuggarsskjortor, skägg, stämsång och dubbla tvärflöjter. Vad kan gå fel liksom?


Efter spelningen som avslutades med Branches tömdes stället ganska fort dock. Bara att leta vidare. Gick förbi Frank's som verkade spela okej musik när vi passerade tidigare, men nope, nu var det typ hiphop. Samma sak på alla barer och klubbar vi fortsatte passera. Hiphop, r&b eller house. Nej, nej och åter nej! Gick upp för att ge Beauty Bar en ny chans. Ett nu metal-aktigt band med en Texastjock basist gjorde det outhärdligt att stå inomhus. Drack en öl på uteplatsen och skakade uppgivet på huvudena åt en barbröstad kille i tights och Robin Hood-hatt. Fredrik frågade bouncern som var den med coolast stil om var man ska gå, om man faktiskt råkar ha bra musiksmak och inte klarar av mash-ups. Tydligen inte så lätt att veta eftersom ställena i Austin ändras från dag till annan. Testlyssnade utanför Barbarella efter att Annica hörde Safety Dance spelas därifrån. När nästa låt var This Is Radio Clash var saken biff. Göran hade lagt in en brasklapp om att han inte är så dansant och att det inte skulle bli så kul för honom. Vi köpte öl och satte oss. När typ tredje låten var White Wedding behövdes det ingen som helst övertalning för att få upp Göran på dansgolvet. Vi spenderade resten av kvällen genomblöta av svett på dansgolvet. 80-talstemat visade sig innehålla Morrissey, Echo & the Bunnymen, New Order, Talking Heads och The Stooges. Mycket bra avslut på kvällen. Och bra för vår bild av Austin som började få sig törnar.

På vägen hem grabbade vi en pizza som vi satte i oss medan vi såg ett tiotal poliser med dragna pistoler arrestera en snubbe i hörnet av River Street och sjätte. Värsta shake-downen!.

ROADTRIP: dag 19

Frulle på Thundercloud Subs. Schyssta fräscha mackor med groddar och annat gott. Åkte in till stan för att lämna in kemtvätt och därefter till Guadalupe Street i höjd med universitetsområdet för att shoppa. Skönt väder, bara tjugoen grader och duggade lite emellanåt. Hittade lite souvenirer men tyvärr inte så mycket annat trots mysiga affärer. Svängde givetvis förbi Daniel Johnston-muralen på tjugoförsta gatan. Efter något varv upp och ned åkte vi till Waterloo Records. Annica försöker desperat hitta Micah P. Hinsons första utan större lycka. Hon hittade dock en dubbel Gram Parsons & Flying Burrito Brothers liveplatta som hon aldrig ens hört talas om. Vilket lycka! Körde därefter ned till South Congress samt 1st Street för ytterligare shopping. Coola butiker åter igen och supermysiga caféer.

Hem, byta om, gosa med grannens katt som alltid kommer springandes, och iväg till Hai Ky för vietnamesiskt. Helt okej men såklart inte lika gott som i Houston's Chinatown. Tog bilen upp till Congressbron för att se när Nordamerikas största fladdermuskoloni beger sig ut för kvällsmat. Väntade ca en timme och började skruva på oss eftersom vi hade konsertbiljetter.

På Hyatt-hotellets tak ser vi plötsligt några galenpannor som börjar klättra nedför byggnaden i linor. Antar att de var förband till fladdermössen. När det börjat mörkna behagade sig de små liven ut till slut. Ganska häftigt med tiotusentals fladdrisar som sprutar ut från bron, men vi hade ju bråttom till konserten så det blev inte så långt gluttande.




När vi väl kom fram till Emo's visade det sig dock att vår stress var obefogad. Första förbandet började först tio över tio. Hade nästan en timme på oss att hänga med öl på den mysiga uteplatsen. Dumt. Cool lokal dock. Förutom öl kunde man även köpa fyllemat på Stony's Pizza. Bra grej! Även om vi inte utnyttjade den servicen just där och då.



International Waters var väl helt okej men lite tråkiga trots att sångaren som även var Voxtrots basist hade rätt bra röst.



Andra förbandet Cry Bloody Apache fungerade som sömnmedel på Göran som hävdade att det var den sämsta live act han sett. Annica tyckte det lät intressant ville höra dem på skiva. Fredrik var konfunderad.



Voxtrot, som Göran och Fredrik inte visste var locals, möttes av mycket entusiasm och man får nog säga att de levererade väldigt bra med tanke på att de egentligen bara har en fantastiskt bra låt. Men flera rätt bra. Sångaren studsade runt i så högt tempo att Annica inte kunde fånga dem på bild. Synd att de lägger ned bandet dock. Det här är deras avskedsturné.



Pizzaslice för pojkarna och hemgång. Annica tyckte det var fantastiskt bekvämt att Göran valde att var chaufför istället för att dricka öl. Fredrik var uppe i varv och gick hem. Eller snarare sprang för han ville bevisa att det bara tar en halvtimme.