ROADTRIP: dag 19

Frulle på Thundercloud Subs. Schyssta fräscha mackor med groddar och annat gott. Åkte in till stan för att lämna in kemtvätt och därefter till Guadalupe Street i höjd med universitetsområdet för att shoppa. Skönt väder, bara tjugoen grader och duggade lite emellanåt. Hittade lite souvenirer men tyvärr inte så mycket annat trots mysiga affärer. Svängde givetvis förbi Daniel Johnston-muralen på tjugoförsta gatan. Efter något varv upp och ned åkte vi till Waterloo Records. Annica försöker desperat hitta Micah P. Hinsons första utan större lycka. Hon hittade dock en dubbel Gram Parsons & Flying Burrito Brothers liveplatta som hon aldrig ens hört talas om. Vilket lycka! Körde därefter ned till South Congress samt 1st Street för ytterligare shopping. Coola butiker åter igen och supermysiga caféer.

Hem, byta om, gosa med grannens katt som alltid kommer springandes, och iväg till Hai Ky för vietnamesiskt. Helt okej men såklart inte lika gott som i Houston's Chinatown. Tog bilen upp till Congressbron för att se när Nordamerikas största fladdermuskoloni beger sig ut för kvällsmat. Väntade ca en timme och började skruva på oss eftersom vi hade konsertbiljetter.

På Hyatt-hotellets tak ser vi plötsligt några galenpannor som börjar klättra nedför byggnaden i linor. Antar att de var förband till fladdermössen. När det börjat mörkna behagade sig de små liven ut till slut. Ganska häftigt med tiotusentals fladdrisar som sprutar ut från bron, men vi hade ju bråttom till konserten så det blev inte så långt gluttande.




När vi väl kom fram till Emo's visade det sig dock att vår stress var obefogad. Första förbandet började först tio över tio. Hade nästan en timme på oss att hänga med öl på den mysiga uteplatsen. Dumt. Cool lokal dock. Förutom öl kunde man även köpa fyllemat på Stony's Pizza. Bra grej! Även om vi inte utnyttjade den servicen just där och då.



International Waters var väl helt okej men lite tråkiga trots att sångaren som även var Voxtrots basist hade rätt bra röst.



Andra förbandet Cry Bloody Apache fungerade som sömnmedel på Göran som hävdade att det var den sämsta live act han sett. Annica tyckte det lät intressant ville höra dem på skiva. Fredrik var konfunderad.



Voxtrot, som Göran och Fredrik inte visste var locals, möttes av mycket entusiasm och man får nog säga att de levererade väldigt bra med tanke på att de egentligen bara har en fantastiskt bra låt. Men flera rätt bra. Sångaren studsade runt i så högt tempo att Annica inte kunde fånga dem på bild. Synd att de lägger ned bandet dock. Det här är deras avskedsturné.



Pizzaslice för pojkarna och hemgång. Annica tyckte det var fantastiskt bekvämt att Göran valde att var chaufför istället för att dricka öl. Fredrik var uppe i varv och gick hem. Eller snarare sprang för han ville bevisa att det bara tar en halvtimme.