ROADTRIP: dag 13

I fredags tog vi bilen till St. Louis Cemetery #1 för att spana in dels voodoodrottningen Marie Laveaus grav och framförallt hitta statyn som Captain America under syratrippen kallar mamma i Easy Rider. Jättehäftig kyrkogård, den äldsta katolska i stan. Vila i frid förresten, Dennis Hopper.



Parkade bilen i franska kvarteren, kollade om Brangelina var hemma, men no such luck. Gick och käkade på Coop's Place istället. Killarna (eller rättare sagt barbarerna, Annicas anm.), åt varsin taste plate med gumbo, kanin & korvjambalaya, bönor, skaldjur och kyckling. De var lyriska! Annica åt en veggoburgare. God. Och Göran fick ÄNTLIGEN sin ginger ale! Som han har letat, ända sedan Chicago. Mysigt ställe, mest locals och bra musik i jukeboxen.


Pitt & Jolies hus i French Quarters

Tog bilen ned till Mississippikajen för att vi skulle åka gratisfärjan över till Algiers. Visade sig att man kunde ta med bilen så vi cruisade runt lite. Mysigt villaområde etablerat 1719. Plåtade Louis Armstrong-statyn och åkte sedan hem. Fredrik och Göran badade i poolen, Annica bloggade i skuggan.

Googlade efter ett indiskt matställe i våra kvarter för att Annica skulle få en bredare matsedel. Hittade ett, Nirvana på Magazine St. Det visade sig att det var en bra promenad dit. När vi trodde vi var framme återstod femton kvarter. Eller kanske bara tio. Annica blev dock jättenöjd, en hel sida med bara vegetariskt i menyn. Äntligen RIS!!! Fredrik och Göran tyckte det var gott, men inget speciellt. Annica fick paltkoma. Eller navrattan kormakoma.



Gick in på Ms. Mae's för en tvådollars rom & kola och tog sedan taxi till Circle Bar bredvid Robert E Lee-statyn. Vi blev lite förvånade när vi kom in då det visade sig bara vara en liten bar. Vi hade förväntat oss klubb. Banden spelade på golvet, det kändes som om man stod i deras vardagsrum. Blev glatt överraskade av första bandet King Rey. Schysst slyngelpop med psychedeliska inslag. Dåligt ljud i lokalen dock. Snubben som sjöng kände vi igen som killen-i-Annicas-smak från Urban Outfitters. Vi blev dock irriterade men kanske mest överraskade över den amerikanska publiken. De stod och snackade rakt framför bandet, trängde sig fram och tillbaka in i publikhavet, Ja, gjorde allt som en svensk konsertpublik inte gör. Göran misstänker att alla amerikaner har ADHD.



Skeptiska till nästa band Jean-Eric som vi tyckte lät too much konstkollektiv när vi majspejsade dem, men de visade sig vara helt fantastiska! Riktigt jävla bra! Två brudar i knasiga scenkläder och ditmålade blixtar på kinderna rappade tillsammans med den irriterande bögen i riven tröja som Fredrik och Göran tidigare ville spöa upp, till någon form av electropop. Det blev galet bra! De trängde sig in i publiken och dansade, nån tjej crowdsurfade, tröjor åkte av, svetten lackade och hela publiken gick bananas. Vi var överens efteråt att vi precis har sett det där bandet som alla kommer prata om senare. Givet Debaserband. Oh so hip! som NFT skulle sagt. Fredrik och Annica tänker att de borde starta klubb för de har redan fyra band på listan över vilka som borde komma och spela i Stockhom.



Efter spelningen lämnade aldrig bandet "scenen" utan fortsatte bara dansa sig ännu svettigare med publiken. Bra drag. Man kan säga att vi hittade FESTEN!

Klockan var väl närmare tre när baren ville stänga. De verkade inte riktigt ha någon ordentlig stängningstid utan lite mer som I Berlin, tar det som det kommer. Upptäckte rök välla upp mellan hustaken några kvarter bort. Nyfikna letade vi oss dit. Brandmännen hindrade dock oss från att komma speciellt nära. Huset var helt övertänt. Det roliga var att det låg strax intill en brandstation.

Kort promenad hem och i säng.