ROADTRIP: dag 8

Lyssnade på religiöst dravelradio när vi tog bilen in till centrala Oxford. Parkerade och spanade in 1800-talsstan lite innan vi promenerade till kyrkogården där William Faulker vilar. Under tiden höll vi på att smälta bort. Säkert mer än 30 grader och en luftfuktighet från helvete. Att kliva in i ett luftkonditionerat café var lika med himmelriket. Blev tipsade av personalen att äta ordentlig frukost på Big Bad Breakfast tre kvarts miles därifrån. Gjorde ett kort stopp på berömda bokaffären Square Books först där man kunde köpa signerade böcker ganska billigt. Frullestället var fantastisk gott! Vi satt vid den låga bardisken och åt ägg och hash brown. Har kommit på att hash brown i USA kan vara vad fan som helst bara det innehåller potatis. (Potatisbullar antingen med kokt eller råstekt potatis, stekt tärnad potatis eller riven stekt potatis. Lär se fler varianter as we go along.) Gott kaffe!

Tog bilen i jakt på Faulkners barndomshus men hittade det inte. Hittade däremot Rowan Oak där han och frugan bodde till hans död. Väldigt idylliskt med enorma magnoliaträd och underliga ekar som kantade gångstigen fram till den charmiga sysdstatsvillan.



Kände oss klara med Oxford efter det. Fredrik och Göran försökte köpa shorts på Sears men som allt annat på söndagar hade de stängt på grund av Gud. Tack gode Manna för Wal-Mart! Fredrik hade lite problem att hitta nåt i sin storlek eftersom de är så feta och har så säckig stil här men det blev ändå ett par kortbyxor till både honom och Göran till sist. Och americana-örhängen till Annica.

Tog sedan highway 6 västerut till Route 55 där vi tog av mot the King of the Delta Blues - Robert Johnsons grav utanför Morgan City. "City" kanske var ett lite missvisande del av namnet eftersom det ger associationer till om kanske inte en hel stad så åtminstone någonting mer än ett dussin ruckliga hus vid ett rostigt och murgrönaöverväxt vattentorn.

Fredrik frågade några softande lirare om vägen till kyrkogården Mount Zion. "Y'all wanna go see Robert Johnsons grave?" indikerande att vi var på rätt väg. Minnesmärket och gravplatsen var förfärligt fina. Väldigt lugnt och stilla mitt ute i Nowhere, USA.

Kollade in kartan och beslöt oss att ta av västerut och checka ut Mississippifloden. På vägen på Highway 82 stannade vi givetvis till i Leland och tittade på huset där Kermit the Frog föddes. En sköldpadda hälsade oss välkomna när vi rullade fram till kåken. Amfibier verkar hänga ihop. Annica fotade katter och räddade herr Sköldpadda från att bli överkörd genom att bära tillbaka den till vattenbrynet. Fredrik var lyrisk. Slog Elvis barndomshem med hästlängder.

Söderut på småvägar från Greenville där vi slängde i oss drive-thruburgare från Sonics. Missisippifloden anades bakom de översvämmade träden när vi rullade nedför Levvee Road (vilket som namnet antyder var en fördämning) i solnedgången. Vansinnigt häftigt med enorma fält av jättevete, majs och bomull. Hundratals trollsländor i luften och betande kor och mulor (!) på fälten.



När det började skymma lämnade vi småvägarna för att hitta ett motell. Mörknade snabbt och med "Come Together" på soundtracket körde vi genom ett Amerika upplyst av inget annat än ljuset från mötande bilar och motellskyltar. Stannade slutligen på Rolling Fork Motell i ... ja, vi hade faktiskt ingen aning var vi var. Killarna köpte ett sexpack Bud på macken bredvid för $5.80 som försvann alldeles för snabbt, lite slötitt på TV:n och sen tidigt i säng.




Visa större karta