Regnet ligger i luften och graderna når knappt över 10-sträcket. Chicago, the windy city! Vi alla fyra tog en lång promenad till blåa linjens hållplats Chicago, åkte söderut till The Loop och hoppade av Clark/Lake. Första anhalt Chicago Theatre, vars innanmäte är Capone's Lexington Hotel i De omutbara. Vidare promenix till Millennium Park för att kolla på bönan dvs Cloud Gate, Crown Fountain, Pritzkers Pavillion etc. Göran och Fredrik var innan dess tvungna att äta en varmkorv, Chicago style på Gold Coast Dogs. Plåtade skylten som visar var Route 66 börjar, gick Adam's förbi The Rookery fram till skyskrapan formerly knows as Sears Tower. Dimman gjorde det dock otänkbart att åka upp och kolla på utsikten. Hoppade istället på ett "L"-tåg runt The Loop och vidare norrut med den bruna linjen.
Nästa anhalt The Swedish American Museum i Andersonville. Småmysigt men inga vykort på kungafamiljen tyvärr. Däremot var ju åttio spänn för en kexchoklad, en dajm och en påse bilar värsta kapet. Efter en kaffe på ett algeriskt ställe tog vi röda linjen ner till Addison, gick genom Gayville till Chicago Diner - a vegetarian institution! - för middag. Fantastiskt gott! Annica var överlycklig för hennes Buddha burger med sötpotatis strips. Till och med Hasse var nöjd trots att ett djur inte hade dött.
Vidare till Wrigley Fields för match mellan Cubs och Marlins. Vi satt som fån och gissade oss till skillnaden mellan ball och strike. Det hela började givetvis med att alla stod upp och sjöng nationalsången. Flera med mössan i hand och handen på bröstet. Aw bless. I övrigt verkar folk vara mer intresserade att dricka Old Style och äta korv än se på själva matchen. Förutom ungjävlarna bakom oss som skrek så högt att vi ville begå barnamord. Matchen i övrigt rätt lam. Vi dricker vår öl och fortsätter frysa. Plötsligt ställer sig dock publiken upp och stämmer in i Take Me Out to the Ball Game. Sista inningen blev sedan tokspännande, då stod hela publiken upp och skrek.
Nästa stopp, den legendariska jazzklubben The Green Mill vid Lawrence vilken var Al Capone's favvoställe när det begav sig. Fantastiskt vacker klubb, helt orörd. Husbandet Deep Blue med en blind organist körde tre sets varav det första var mer bluesinspirerat vilket uppskattades. Under set två höll Göran på att somna och ville gå. Fredrik skyllde på hosta och lyckades beställa in tre shots. Lagom runda under fötterna försvann Fredrik och Göran i Chicagonatten. Hasse tyckte jazzbandet var så bra så han insisterade på att se även tredje settet. Tog sedan röd linje ned till Jackson, bytte till blå och promenerade från Division, en hefty promenad på tjugo minuter säkert.
Göran och Fredrik blev löjligt ansiktstvättsnödiga vid bytet vid Jackson så de stack in på ett latinospäckat ställe för en tvådollarsöl och ett toalettbesök. Träffade snubbe som hette Xavier. Riktigt skön katt. En öl och sen vidare till Damen där de började knata mot lägenheten. Göran var riktigt sur över hur lång tid allt tog men Fredrik var sockerhög på svenska bilar. Frågade några jänkare om vägen och de varnade killarna för området och uppmanade dem att ta taxi istället. Mesar! Ukraine är hur lugnt som helst. Blev jäkligt fyllehungriga på slutet men allt var stängt så de testade att gå igenom drive-thrun på Donken. Jävla kommunistföretag som inte ville ha våra pengar. På fantastiska Burger King gick det bättre. Walk-thru wopper! Satte i sig burgarna på trappen till vårt hus och sen i säng.
Livet leker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar