ROADTRIP: dag 5

Gick upp tidigt Görans redan legendariska baksmälla till trots och checkade ut från vandrarhemmet, packade bilen och drog iväg för att hitta någonstans att frulla. I Nashville ska man tydligen äta pannkakor så vi åkte in till Pancake Pantry och ordrade in blåbärspankisar och kaffe. Jävligt gott och mättande. Shoppade sedan lite i Pangea - krimskransbutiken som låg rätt över gatan. Vidare sedan till Broadway för att spana in Ryman Auditorium (gamla Grand Ole Opry) och souvenirbutikerna som var fyllda med Elvisgadgets och Stetsonhattar. Gatan kantades även av cowboystövelsbutiker och barer. Varenda en vi kikade in i hade en countrysnubbe som spelade live. Kvinnan med södertwangen i bric-a-bracbutiken tipsade om att Johnny Cash basist skulle spela ikväll på Robert's mitt över gatan. Fredrik och Annica försökte lägga fram förslaget till de övriga men fick inget större gensvar.



Vi tjongade in fler quarters i parkeringsmetern och sprang undan skyfallet in i Country Music Hall of Fame. Riktigt bra utställning med allt från rörliga svartvita bilder på Jimmie Rogers och Wanda Jackson till överdådiga bilar och annan memorabilia. Carl Perkins blåa mockadojjer, Dollys handskrivna utkast till Jolene och sist men inte minst, Gram Parsons Nudiekostym. Annica tyckte att bara åsynen av kostymen var värd tjugo dollars inträde.

Ingen Johnny Cash-basist tyvärr utan vi åkte till legendariska the Loveless Café utanför stan för att äta innan färden mot Memphis fortsatte. Fredrik, Ylva och Göran beställde in knasigt och fantastisk gott söderkäk. Göran åt grillade fläskkotletter i persikobarbequesås med sötpotatisstrips, Ylva beställde gropgrillat fläskkött, friterad okra och potatisgratäng. Fredrik provade stekt kattfisk, coleslaw, hush puppies (typ som falafel?) och potatismos som han sölade ned med ketchup. Fick till och med en kommentar av den förvånade servitrisen. Annica hade två valmöjligheter och valde helt fel. Fick in en grönsallad som saknade ingredienser och blev jättebesviken. 15 dollar i sjön. Eller okej ölen var ju inte bortkastad kanske. De hemgjorda frallorna (eller biscuits) med marmelad var dock fantastiska.

Körde Route 40 sydvästerut, passerade vackra naturscener däribland Tennessees nationalpark och anlände till Memphis ca 20.30. Första intrycket var mycket bättre än det vi fick av Nashville. Tog in på Vista Inn på Union Avenue. $60/rum. Dyrast hittills. Duschade, svor över wi-fin som inte fungerade och knatade sedan ned till Beale Street som låg väldigt nära. Började med att gå den lilla bartäta gatan upp och ned (mellan 2:a och 4:e avenyn) innan vi valde att sätta oss på Rum Boogie Café.





Ett band med oldiesar lirade covers till entusiastisk medelålderspublik som gick upp och dansade till Proud Mary och gamla Stax-låtar. Göran och Ylva delade på en nachotallrik medan Annica och Fredrik fyllde magen med Bud. Insåg att man på Beale Street kan köpa öl to go så som de turister vi är var vi tvungna att prova. A Memphis Experience liksom. Rökförbudet har heller inte nått ned till södern. Åtminstone inte Tennessee. Medan vi sippade på biran tittade vi på när några svarta killar hjulade längs gatan. Mot dricks såklart. Men vi var helt klart imponerade. Annica tog en smaskig pizzaslice och sedan gick vi hem. Upp relativt tidigt imorrn för att slippa köerna hemma hos kungen.