Frullen på motellet visade sig bestå av flingor med mjölk, blåbärsmuffin och kaffe. Inte riktigt det man tänker på när man hör ordet Continental. Och fortfarande ingen wi-fi. Värdelöst. Vi hoppade in i bilen och tog Elvis Presley Boulevard ned till Graceland. Var bland de första att anlända på parkeringsplatsen. Köpte platinumbiljetter för 34 dollar styck förutom Fredrik som lyckades hustla sig till studentrabatt. Sen ombord på en buss med varsitt par tourhörlurar runt halsen för att shuttlas iväg genom grindarna upp till kungens kåk. Mindre folk än vi fruktat så fårskockskänslan försvann snabbt efter att vi klivit genom dörrarna. Häftig kåk! Inte så stort som vi föreställt oss men väldigt eklektisk med många underligt inredda rum som till exempel Jungelrummet, TV-rummet och Biljardrummet.
Övervåningen där man hittade hans döda kropp var dock off limits. Förutom själva huvudbygnaden såg vi även trof'éhuset och rackethallen där han lirade piano för sista gången på dagen han dog. Och så klart familjegraven på baksidan där han vilar med sin familj.
Efter själva Graceland kikade vi även in bilmuseet och flygplanen. Killen hade verkligen deg alltså! En hel del shopping i de tretton souvenirbutikerna blev det också.
Vi satte oss på Blues City Café som hade schysst inredning med en halv cadillac på väggen. Fredrik och Göran delade på gumbo som förrätt på Annicas begäran. Fredrik blev rejält besviken på sina tamales, Ylva tyckte att hennes stew var på gränsen att smaka kräk, Göran var okej nöjd med sin kattfisk, Annica åt en tallrik steak fries med ketchup. Ölen kom i extremt stora plastmuggar som man sedan kunde bära med sig om man ville. Vi gick ut på gatan igen, satte oss på en patio och lyssnade på ett band som lirade Miles Davis, Ray Charles och Cameo. Bandet krävde dans när de körde Billy Jean, bara lyda. Gick in på intilliggande baren för en sista öl och lekte med jukeboxen. Annica var tvungen att lägga en dollar på Streets of Baltimore. Därefter hemgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar