ROADTRIP: dag 7

Medan Göran skjutsade Ylva till flygplatsen gick Fredrik och Annica förbi Sun Studio på Union Avenue. Nuförtiden är det en liten mysigt inredd diner med Sun-memorabilia. Vi hade inte tid med den guidade studiovisningen utan tog en glass och knatade in till stan igen på delvis överväxta trottoarer. Sömnig håla som sagt.
Mötte Göran vid Elvisstatyn och satte oss på Larry's Subs för mackor och luftkonditionering. Tjejen bakom kassan hade tänder som Ronaldhino och en totalt oförståelig dialekt. Goda mackor dock. Därefter gjorde vi Rock n' Soul Museum som var himla schysst. Visserligen svor Annica över att det inte fanns ett helt rum med Ardent Records. Och Big Star. Hon kunde dock inte låta bli att ta några danssteg till Box Tops Cry Like A Baby som man kunde spela i audioguiden.


Radio City är inspelad på denna. Det ni!

Nästa stopp: Lorraine Motel där Martin Luther King Jr mördades. Numera ligger Civil Rights Museum där. Åkte även förbi Stax som låg i mindre vackra kvarter. Memphis Slims förfallna hus låg i närheten.



Vi lämnade Tennessee på Route 22 sydösterut förbi Holly Springs National Forest. Eftersom vi irrar runt planlöst på de amerikanska vägarna utan en deadline tog vi en sväng förbi Tupelo, Mississippi. Elvis födelsestad. Vi spanade in kartongen till hus, Fredrik och Göran satte sig i trähammocken. Vi förvånades över hur stenhårt de kör Elviskortet trots att snubben ändå bara bodde där till han nådde tonåren. Åt sedan mat på Johnny's Drive-In vid vägkanten som funnits där i sextio år. Elvis åt där som liten grabb och det faktumet utnyttjas väl. Oväntat smaskiga och billiga burgare. Väldigt trevlig södergubbe som jobbade där, lite lomhörd men trevlig. Gav oss souvenirnyckelringar.


Elvis-huset





Tog sedan finfina Highway 6 rakt in i solnedgången till universitetsstaden Oxford där William Faulkner bodde. Ole Miss Motel var det mest filmiska motellet vi kunde hitta. Turkdusch och sen in till stan. Löjligt sydstatsidylliskt. Tipsades om att ett band spelade på Rooster's Blues House av brud på gatan. Mysigt med öl på bordellbalkong i sommarvärmen. Hamnade i samspråk med två av lirarna i bandet - Kirk Smithhart - som faktiskt var rätt bra. Hasse skulle älskat det. Rockig blues som avbröts av ett par födelsedagsfirande tvillingbrudars skrålande. Såg även världens sämsta dansare någonsin. Amerikaner utanför Wicker Park och delar av New York har verkligen ingen stil alls. Otroligt fula. Efteråt snackade vi rätt mycket med basisten Zack. Jäkligt skön katt som kom på att det var Jeff Spicoli som Sean Penns flummare i Häftigt drag i plugget hette.



Rooster's stängde redan vid midnatt på grund av Gud. Förvånade frågade vi ett studentpar om man kan gå vidare någonstans. Nej var svaret. Tekniskt sett har det blivit söndag och det är go-to-church-day. Grabbade varsin fyrkantig slice och sen tillbaka till motellet. Göran och Fredrik stannade dock först för ytterligare en walk-through burger. Fredrik gjorde ett sista försök att hitta FESTEN och frågade ett par brudar i en bil om de visste nåt. Ingen framgång men fick i alla fall höra att han hade en sexig accent.
Somnade nöjda och fulla som vanligt.


Visa större karta